Okej, att det har tagit åtta månader för mig att komma tillbaka hit, det trodde jag aldrig. Jag saknar bloggen och skrivandet varje dag! Men innan jag kommer tillbaka hit på riktigt måste jag bara komma underfund med exakt vad jag vill att bloggen ska innehålla (som att jag inte haft åtta månader på mig att bestämma det, heh). Innan jag slutade var det rätt spretigt och stökigt här. Vad gillade ni med min blogg? Varför läste ni den/vad vill ni läsa om? Det kanske hade varit mycket lättare då, om ni kunde hjälpa mig lite. Mitt första inlägg kommer nog vara en liten recap, för det här hänt en HEL DEL vill jag lova!

 

Min bästa vän skriver till mig, Avicii är död. Va!!!! Skriver jag och surfar in på Expressen som har delat denna tragiska nyhet för 12 minuter sedan. Det hugger till i magen och jag blir helt chockad och ledsen.

Avicii är vår tids man, han var ett musikaliskt geni och har förgyllt så många dagar av mitt och andras liv. Mitt första minne av hans musik är från min och Jasmines tid i lägenheten i Nacka. Seek Bromance var en av de låtarna som gick varm där hemma och det blir därför den låten som kommer att betyda lite extra för mig.

Men såklart finns det en hel drös med minnen och melodier från de gånger jag har skrattat, gråtit, älskat och hatat till hans musik. Lika mycket som du är en dagsfest med strålande sol är du en mörk nattklubb vid 03.00, du är peppmusiken på intervallpassen och du är stödet i ett bruset hjärta.

Det gör ont i mig att veta att du inte kommer fortsätta förgylla världen med dina vackra melodier. Det är fruktansvärt orättvist att vissa människor inte får leva livet fullt ut, att vissa aldrig får möjligheten att föra sitt arv vidare och finnas till för att göra världen till en lite bättre plats.

Tim, med dig kände vi oss trygga du gav mig mod och styrka att orka lite till. Att inte ha en relation till en människa men ändå känna en så oerhörd sorg och tomrum över bortgången är så ledsamhet. Du är en legend. Vi är en hel generation som sörjer dig.

Låt oss inte spekulera i vad som tros ha hänt, vi kanske aldrig kommer få veta helt säkert. Och det är inte det som är viktigt. Det viktiga är att vi låter hans musik få leva kvar. Att vi tar hand om varandra på riktigt och lever varje dag fullt ut. 

Mina tankar går till Tims familj och nära anhöriga. Jag vet hur det är att förlora en bror. Det är någons son, vän eller partner. Såren läker aldrig och tankarna är ständigt där, men du lär dig hantera din sorg och hitta styrka i minnen, Vila i frid vackra människa!

– ♥

Så vad hände i helgen då? Jo, jag rakade av mig allt hår, har sagt detta nu ett tag men har inte riktigt kommit till skott. Tanken var att jag skulle gjort det om jag kom med i Robinson, men så halkade jag på mållinjen. Jag var med i slutgallringen men lyckades inte ta mig in. Så surt eftersom det varit min drömproduktion sedan jag var barn, skrev om det här. Det var då hela “resan började”, gick på castings där jag fick träffa kanalen, produktionen, psykolog och göra hälsotester, det var verkligen så nära. Nästa år kanske!

Men tillbaka till håret, i lördags var vi hemma hos M’s syster varpå hon säger, ska vi inte bara raka av dig allt hår och jag svarar kör och 10 minuter senare såg det ut såhär. Så ovant och konstigt. Men har nog aldrig fått så mycket komplimanger från vänner och bekanta och i helgen vågade jag till och med gå utan peruk när vi åkte och handlade. Jag ska försöka “lufta” håret så mycket som möjligt för jag vill verkligen att mitt hår ska växa tillbaka tjockt och ordentligt, har verkligen behandlat det väl nu under två månaders tid och sakta sakta ser jag att det är på väg tillbaka därför beslöt jag mig för att raka av allt så det nu växer nytt, fräscht och oskadat hår och så ska jag aldrig stressa eller låta någon som inte kan handskas med mitt hår fläta det.

Eftersom jag har varit sämst på att uppdatera kommer här ett axplock från den senaste tiden.

Var på sommarens sista fest ute på Steninge Slott där det var flowerpowertema. Bar en ny klänning från NA-KD, klackar från Twist and Tango, och mockajacka från Boomerang


Förra veckan var det Stockholm Fashion Week och Thowe tog med mig på Valeries visning. Bar byxor köpta i New York, kofta från Busnel och tröja från Uniqlo. Mitt absoluta favoritmärke när det kommer till baskläder. Men har även spanat i h&m’s Arket där jag tror att jag kommer kunna bygga på en grym basgarderob.

Har druckit drinkar med hubby på stan. Här bär jag en plisserad kjol från Ginatricot, blus från h&m och skärp från Gucci.


Värmdötjejerna och jag har firat Bentes examen det gjorde vi på Skepparholmen följt av middag och drinkar hemma hos mig. Gjorde MAGISKA hotshots.

Det var lite highlights från min lånetelefon, ryktas om att min telefon är klar i veckan, back to normal. Har inte ens swish eller bankid på telefonen nu.

Och vet ni, idag börjar jag faktiskt skolan igen. Bestämde mig för att läsa en kurs även denna termin. Så sociala medier på Linnéuniversitet är vad jag kommer att pyssla med!

Jaha, varför har jag inte uppdaterat här på en vecka då? Visst att jag har strul med telefonen, men det är inte bara det. En del utav mig älskar den här bloggen och annan del av mig avskyr den. Det blir liksom aldrig så bra som jag vill att det ska vara. Jag vet inte hur många gånger jag ska behöva ursäkta mig för dess lilla innehåll. Det år så tråkigt att på håll och kanter höra tråkiga och nedvärderande kommentarer. Varför måste folk ens bry sig, man har ett val- blir min störd gör dig själv en tjänst och häng inte här, S T I C K ! Fattar inte ens hur det kan vara ett problem, sköt ert eget och låt mig får dela med mig av mina 10 procent här i livet, Zzzz blir så trött!

Idag är jag galet pms:ig så minsta lilla får mig att se rött, det är verkligen jobbigt. Jag kokar inombords och vill bara skrika rätt ut till alla som inte gör så som jag tänker och det är alltid min stackars kille som får ta smällen. I fredags tog jag dock ut min kopparspiral och började använda mig av Natural Cycles så hoppas verkligen att jag kommer må bättre. För vad jag inte visste är att man kan få kopparförgiftning och i princip alla symptom stämde in på mig, så nu är den long gone, tackar heja livet för att man lär sig.